diabetestypettlchf.blogg.se

Bloggen som alla typ 1 diabetiker borde läsa. I 15 år har jag vart offer för en stor skandal, nämligen kostråden för diabetiker typ 1. Nu har jag gått över till LCHF kost och mår bättre än någonsin. En sån enkel livsstilsförändring men så otroligt stora vinster. Jag kan helt enkelt inte hålla detta för mig själv utan startade en blogg för att fler typ 1 diabetiker ska få upp ögonen för hur man kan behandla sin diabetes den enkla och naturliga vägen Kontakt [email protected] Instagram; diabetestypettlchf Facebook; diabetestypettlchf

Jag sörjer inte

Kategori: diabetes

 Något som jag funderade väldigt mycket på innan jag övergick till lchf var allt jag INTE skulle få äta och tyckte synd om mig själv för att jag aldrig skulle få äta mitt älsklingsgodis,bröd pasta, potatis osv. Men det har gått över och det gjorde det snabbt. Nu ser jag och fokuserar istället på allt jag FÅR och dessutom VILL äta. Jag känner absolut inte saknad eller att jag går miste om någonting. Nu ser/känner jag också hur mycket skräp jag tidigare åt, när man är mitt uppe i det reflekterar man inte över det på samma sätt utan det bara slinker ner.
 Jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta massa  skräp igen. Dessutom finns det godsaker att äta med lchf också men som inte påverkar blodsockret och välmåendet!
Nu ser jag tillbaks på hur dum man egentligen var. Precis som den gången då jag för 8 år sedan  fortfarande var rökare. Jag  hade jag bästämt mig för att sluta röka, jag ville inte röka men man skjuter på det och dessutom röker som fan bara för att snart ska jag ju sluta och aldrig mer få ta en cigarett. Stackars stackars mig.
Nu när jag är helt rökfri sedan länge kan jag ju se vad idiotiskt det är att sörja och tycka synd om mig själv för att man inte får dra ner gift rätt ner i lungorna.  
 
Samma sak var det med min kost jag visste att jag måste göra något jag hade bestämt mig i huvudet och börjat förbereda mig för att börja köra lchf nu i Januari egentligen och då åt jag mer skräp och skit än någonsin bara för att snart så skulle jag aldrig mer få äta detta. Jag sörjde  .... Men så jag  fick det där brevet från min läkare som jag nämnde i mitt första inlägg och kände att va fan håller jag på med och så bestämde jag mig för att köra igång direkt. Jag sket i att jag visste att vi skulle utomlands i December. Jag längtade så till efterrättsbufferna på all inclusive att det var en utav mina anledningar att börja i Januari. Jag skäms nästan över att erkänna att ett efterättsbord då kändes viktigare än mig själv och min hälsa. Jag klarade mig jäkligt bra utan efterättsbordet, det lockade mig inte ens.
Nu i efterhand ser jag hur kolhydrater och socker styrde mitt liv och påverkade mitt humör kraftigt.
Jag kan nog erkänna för er och för mig själv att jag var sockerberoende där på slutet, inte så bra kombo med diabetes.
 
Nu är jag fri!
Kram
 
   

Kommentarer

  • Marie säger:

    Oj vad jag känner igen mig! Enda skillnaden är att jag blev diagnostiserad med typ 2 i Juli 2012 och fortfarande inte lyckats med rökningen. Men visst svor jag över alla som kom från efterrättsbuffén med fulladdade tallrikar och tyckte synd om mig själv som inte fick ta någonting :-)

    2013-01-08 | 08:56:10
  • Maria säger:

    Äntligen!!! Äntligen någon som väljer att skriva om mig... eller? Är inte du jag?
    Kanske inte riktigt, men nästan, vi är lika gamla, har diabetes typ 1 (har dock haft min sedan 3 års ålder) och har barn (har dock "bara" två) men framförallt är vi lika chockerade och lyckliga för vi hittat vår väg mot hälsa. Jag skulle kunna skrivit dina inlägg, de hade varit samma sak!

    Jag lever dessutom med en snart 4 årig son som fick diabetes förra vintern, jag vill minnas en dag på sjukhuset speciellt, han hade precis fått pump och det var lite joxigt med alla inställningar, han låg högt (över 20) och det var dags för lunch. Till lunch serverades en stor (läs gigantisk) portion vitt ris, till detta chili con carne baserad på ketchup (hua va sött det var, riktigt äckligt) en stor skål majs och slutligen en banan. Min son som alltid varit dålig med maten hade börjat äta bättre och man säger inte till en liten kille på 2 1/2 att du får inte äta mer. Han åt som en häst. Jag diskuterade med läkaren om hur mycket insulin han skulle ha och gav honom mer än läkaren rådde. 1 1/2 halv timme senare låg han över 25, konstigt tyckte läkaren, inte det minsta tyckte jag.

    Helt sjukt hur sjukhus behandlar oss med diabetes, hoppas på stor förändring SNART!!

    Oj, vilket jätteinlägg detta blev, sorry! Ville väl egentligen bara säga hej och härligt att du mår bättre. Välkommen i lchf världen!

    Kram Maria

    Svar: Tack för din fina kommentar! Roligt med alla likheter och att du känner igen dig. Hemskt jobbigt med sonen och som du säger sjukt hur ni blev behandlade på sjukhuset. Det är sjukt hur det är med kost till diabetiker i många sammanhang. Något som jag reagerade starkt på i måndags och som jag inte reflekterat så mycket över tidigare. 1a arbetsdagen hade vi lärare PKU dag och var på ett mysigt konferanscenter. På eftermiddagen ställdes det fram fika och jag tog mig en kopp kaffe och struntade såklart i fikabröd. Helt plötslig märker jag hur en anställd kommer upp med ett fat och gormar DIABETESBULLE, DIABETESBRÖD. Jag och en till på jobbet är diabetiker så rektorn hade väl antagligen sagt till om detta, vilket var fint tänkt av henne. Jag tackade men avisade den gigantiska bullen som såg ut som någon form av wienerbröd. Jag blev nästan lite arg fast visade inget, det är ju inte deras fel de försökte vara snälla och vet tyvärr inte bättre förmodligen var bullen sockerfri men när ska våra kostråd ändras och när ska det förstås att vitt mjöl är minst lika farligt och dåligt för blodsockret. När kan vi erbjudas lchfbulle?Kram
    diabetestypettlchf

    2013-01-08 | 11:17:02
    Bloggadress: http://majalotta.blogg.se

Kommentera inlägget här: