diabetestypettlchf.blogg.se

Bloggen som alla typ 1 diabetiker borde läsa. I 15 år har jag vart offer för en stor skandal, nämligen kostråden för diabetiker typ 1. Nu har jag gått över till LCHF kost och mår bättre än någonsin. En sån enkel livsstilsförändring men så otroligt stora vinster. Jag kan helt enkelt inte hålla detta för mig själv utan startade en blogg för att fler typ 1 diabetiker ska få upp ögonen för hur man kan behandla sin diabetes den enkla och naturliga vägen Kontakt [email protected] Instagram; diabetestypettlchf Facebook; diabetestypettlchf

Titta vad som kom med posten del 2

Kategori: diabetes

Tack men jag kommer inte behöva utnyttja frikortet så mycket som tidigare.

Fick en fråga från en läsare: Vad säger vårdcentralen? Svar: Jag vet inte för jag har inte behövt gå dit. Jag är inte stammis längre!

Jag har vart hos min diabetessköterska en gång sedan jag började med LCHF och hon var imponerad av mina resultat. Hon var inte lika skeptisk mot LCHF som min diabetesläkare är. Men hon sa att man behöver ju inte bli sådär fanatisk som en del blir. Nej det behöver man inte. Men jag kan nog säga att man lätt blir det eftersom det är så himla bra!

Det ska bli kul när det är dags för läkarbesök att få se vad han säger om mina fantastiska resultat eftersom han var så anti när jag pratade om LCHF.

Kram

Kommentarer

  • Elisabeth Sjögren säger:

    Åh vad spännande det ska bli att höra vad din läkare säger :) Jag har tur som har en läkare som verkligen står på min sida när det gäller detta!
    Det där med fanatisk är ett ord jag ofta får höra när det gäller LCHF och jag blir lika förbryllad varje gång. Att äta sådant man måg bra av och skippa det man inte mår bra av, det är inte vad ordet betyder för mig i alla fall.
    Jag väntar med spänning på ditt läkarbesök :)
    Ha det bra :)

    2013-01-11 | 11:26:33
  • Sandra N säger:

    Hej du!

    Jag har läst lite här och kunde inte riktigt bestämma mig för vilket inlägg jag skulle kommentera, men jag valde sist och slutligen det här som nuddar hälsovården också.

    Jag är alltså också typ 1-diabetiker, sedan 17 år tillbaka, det är 2/3 av den tid jag har levt eftersom jag idag är 25. Hur som helst har min mamma hållit på med LCHF i 4 år nu redan (och före det GI i 1 år), så jag har liksom vant mig vid den sortens mat redan för länge sedan, och det är ju god mat, så varför skulle man inte föredra det framför torra makaroner liksom?! Nå, hur som helst har jag från och till diskuterat LCHF-kost med mina diabetessköterskor, som NATURLIGTVIS inte alls har varit så förtjusta i att jag ens provat på sån mat, och ajabaja när det kommer till SMÖR istället för margarin och så vidare... Min läkare är nästan galen över att jag alltid haft för högt kolesterol (det är det goda som är för högt, så egentligen vet jag inte riktigt vad det är han är så upprörd över!) , förbjuder mig om och om igen att sätta smör på smörgåsen och hotar med kolesterolmediciner. Olydig som jag är har jag ändå alltid använt smör istället för det där plastet som kallas margarin.

    Nu fick jag mitt första barn för nästan 3 månader sedan, efter en ganska enkel graviditet. Det var lättare än vad jag hade trott att hålla blodsockret på en bra nivå, så där som det ska vara när man är gravid, och jag räknade kolhydrater och duttade insulin som en galning, och jag fick ju min belöning. Men att hålla på så hela livet ut, får vem som helst med diabetes deprimerad, så efter förlossningen har jag haft värden på alla nivåer!
    I bakfickan har jag också en ständig rädsla för låga värden och den där hemska känslan man har då. Ännu värre blev det efter en besvärlig burnout jag hade för 2,5 år sedan. Panikångest ter sig nämligen lite som lågt blodsocker, så nu efteråt blev jag helt enkelt rädd för panikångest-känslan, som också kan utvecklas till riktig panikångest när jag har lågt blodsocker.

    Alltså. Nu när jag äter LCHF-kost hålls blodsockret väldigt, väldigt jämnt (om än ännu lite för högt) och jag behöver inte alls vara lika rädd för de där låga värdena mera. Det är frihet! Väldigt mycket frihet tycker jag! Jag har dessutom insulinpump, så jag behöver inte alls bekymra mig över pennor överhuvudtaget, utan den puffar in novorapid hela tiden och så tar jag lite insulin till mina måltider på det. Jag är alltså ännu i ett väldigt tidigt skede med LCHF-kost när jag måste ta insulin för fettet som höjer bs efter ca 1-2 timmar. Men hittills är jag nöjd, och det har jag ju märkt förut också att jag trivs bra med sån mat som jag inte behöver ta en stor dos insulin till och sedan sitta och vara rädd för att få för lågt bs som följd.

    I min diabetesförening finns det både typ 2:or och 1:or, ganska många av de senare nämnda i min ålder... men inte ens de förstår sig på LCHF och vad den sortens mat kan göra livet enklare för oss "kolhydratallergiker". Så det enda stöd jag får är via nätet och mina släktingar (vi har typ 5 LCHF:are bland de närmsta). Föreningsmedlemmarna ja, de påstår att vi diabetiker behöver kolhydraterna.

    Heh, nu blev det ju ganska långt det här, och det var knappast sista gången jag kommenterar heller. ;)
    Men TACK! TACK för att du visar att det går fastän man är diabetiker!! :D

    Ps. En fråga. Har du fått höra något om hjärt- och kärlsjukdomarna och diabetiker som lättare kan drabbas av sånt, samt det faktum att man äter mer fett som LCHF:are? Mättat fett/omättat fett osv?

    2013-04-08 | 21:39:46
    Bloggadress: http://iminsagarden.wordpress.com
Kommentera inlägget här: