Jag sörjer inte
Kategori: diabetes
Något som jag funderade väldigt mycket på innan jag övergick till lchf var allt jag INTE skulle få äta och tyckte synd om mig själv för att jag aldrig skulle få äta mitt älsklingsgodis,bröd pasta, potatis osv. Men det har gått över och det gjorde det snabbt. Nu ser jag och fokuserar istället på allt jag FÅR och dessutom VILL äta. Jag känner absolut inte saknad eller att jag går miste om någonting. Nu ser/känner jag också hur mycket skräp jag tidigare åt, när man är mitt uppe i det reflekterar man inte över det på samma sätt utan det bara slinker ner.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta massa skräp igen. Dessutom finns det godsaker att äta med lchf också men som inte påverkar blodsockret och välmåendet!
Nu ser jag tillbaks på hur dum man egentligen var. Precis som den gången då jag för 8 år sedan fortfarande var rökare. Jag hade jag bästämt mig för att sluta röka, jag ville inte röka men man skjuter på det och dessutom röker som fan bara för att snart ska jag ju sluta och aldrig mer få ta en cigarett. Stackars stackars mig.
Nu när jag är helt rökfri sedan länge kan jag ju se vad idiotiskt det är att sörja och tycka synd om mig själv för att man inte får dra ner gift rätt ner i lungorna.
Samma sak var det med min kost jag visste att jag måste göra något jag hade bestämt mig i huvudet och börjat förbereda mig för att börja köra lchf nu i Januari egentligen och då åt jag mer skräp och skit än någonsin bara för att snart så skulle jag aldrig mer få äta detta. Jag sörjde .... Men så jag fick det där brevet från min läkare som jag nämnde i mitt första inlägg och kände att va fan håller jag på med och så bestämde jag mig för att köra igång direkt. Jag sket i att jag visste att vi skulle utomlands i December. Jag längtade så till efterrättsbufferna på all inclusive att det var en utav mina anledningar att börja i Januari. Jag skäms nästan över att erkänna att ett efterättsbord då kändes viktigare än mig själv och min hälsa. Jag klarade mig jäkligt bra utan efterättsbordet, det lockade mig inte ens.
Nu i efterhand ser jag hur kolhydrater och socker styrde mitt liv och påverkade mitt humör kraftigt.
Jag kan nog erkänna för er och för mig själv att jag var sockerberoende där på slutet, inte så bra kombo med diabetes.
Nu är jag fri!
Kram
