diabetestypettlchf.blogg.se

Det där med att presentera sig själv är ju aldrig lätt så här kommer en såndär vanlig tråkig standard presentation.
29 årig kvinna har sambo och tre barn Kille 10år, tjej 8år, kille 3år. Vi bor tillsammans i ett stort hus i lilla Kristinehamn. I vår trädgård bor två underbara minigrisar Hjördis och Svea!
Arbetar som lärare i hem och konsumentkunskap. Pluggar samtidigt på distans för att bli klar med det sista i min lärarexamen.
Älskar att umgås med familj och vänner och att resa. Tycker om att laga mat och har nu fått en "nytändning" eller utmaning i att tänka och laga mat på ett nytt sätt och testa massa ny och god lchf-mat.
Nu till varför jag valt att börja blogga. Jag trodde nämligen själv inte på att det skulle hända. Men då jag hittat den enkla och naturliga vägen att behandla sin diabetes på kunde jag inte hålla tyst utan måste helt enkelt försöka sprida mina erfarenheter och visa hur man kan leva med diabetes typ 1 och lchf. Jag hoppas få andra typ 1or att våga testa.

Jag har levt mer än halva mitt liv med diabetes typ 1. Tog det rätt bra när jag fick sjukdomen och lärde mig leva med massor av sprutor och äta i princip vad som helst och bara justera med lite extra insulin. Dock kräver det rätt mycket ork att hålla på så och för att hålla blodsockret jämt. Någon dag kan blodsockret tex svänga mellan 2,0–20 under en dag. Succesivt har detta gjort mig sjuk. Mycket sjukare än jag behöver vara.
På senare år har jag mått väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt och inte känt igen mig själv jag har tidigare vart pigg och glad men istället mådde jag skit och blev stammis på vårdcentral och träffat massa olika läkare och sökt för ett flertal symtom som tex;

Huvudvärk
Ledvärk
Ständig diarré
Nästan ständig förkylning (halsont)
Feberkänsla(fast jag inte har feber)
Oförklarad trötthet
Orkeslös
Deprimerad (ibland)
Trögtänkt "gröthjärna"
Hittar inte ord
Nästan ständiga svampinfektioner i underlivet
Candida?
Klåda på kroppen
Väldiga humörsvängningar
Klarar inte av att ta tag i saker.

Men de hittade aldrig några fel på mig. Men jag mådde ju inte bättre för det. Utan man tror tillslut att man är inbillningssjuk/sinnesjuk... Jag började själv söka svar (Google är min bäste vän hihi) själv jag har länge vart inne på LCHF eftersom det är rätt självklart egentligen diabetiker typ 1 har ingen insulinproduktion och kan därför inte få ut sockret ifrån blodet till cellerna. Så vad får vi för råd? Det enkla och självklara rådet borde ju vara ät inte socker, stärkelse eller kolhydrater som omvandlas till socker. Men istället ska vi vara extra försiktiga med fett eftersom vi har diabetes och löper större risk för hjärt- o kärlsjukdomar. Kolhydraterna ska vi enligt traditionell diabeteskost äta mest av under en måltid 55E% och parera med insulin. Sinnesjukt det är som att säga till en nötallergiker att käka till störst del nötter så mår du bra!

För 100 år sedan såg kostråden till diabetiker annorlunda ut, då skulle man undvika kolhydrater. Men i och med att den stora fettskräcken och insulinet kom ändrades råden. Intressant är också att läkemedelsföretagen ger ut broschyrer med kostråd för diabetiker som höjer blodsockret för att sedan sälja insulin som sänker blodsockret. Inte så konstig att de vill att vi äter mat som höjer blodsockret.

Som sagt var jag sugen att testa lchf men jag orkade inte riktigt ta tag i min diabetes trots att man varje dag går och tänker på alla följdsjukdomar det kan leda till. Jag hade även tagit upp LCHF med min diabetesdoktor som skrämt upp mig rejält och avrått mig vilket gjorde mig osäker. Men när han några veckor senare skickade hem svaret på mitt HbA1c (långtids medelvärde blodsocker) så bestämde jag mig för att köra LCHF trots allt motstånd.
Den 9/11-12 startade jag min resa mot ett nytt liv. Redan dag 1 kom de första hälsovinsterna. Trots att jag endast kört lchf i ca 2 mån vet jag att jag kommer att fortsätta livet ut.
Jag känner mig redan piggare, friskare och har bättre humör. Jag upplever mig inte längre som "trött/trög/segtänkt"
Jag tar nu enbart långtidsverkande insulin morgon och kväll. Jag behöver numera alltså inget måltidsinsulin. Konstigt att inte behöva ta med sig sprutan när man ska någonstans.
Sockret är mycket jämnare och jag riskerar inte att få lågt socker och får därmed inga rekyler. De fyra första veckorna sänkte jag mitt insulinbehov med mer än hälften och sänkte även mitt hbA1c från 78 - 70 (det värdet innehåller halva tiden "normalkost" och halva tiden lchf eftersom hbA1c går ca 8v bakåt) Rätt häftigt att man kan sänka hbA1c och samtidigt minska drastiskt på insulinet eller hur?
Jag väntar med spänning på kommande hbA1c som snart ska tas jag räknar med att det har gått ner ännu mer då det bara visar lchf tiden.
Andra fördelar:
Man blir alltid lagom mätt.
Inte sugen och hungrig mellan måltiderna.
Tidigare var jag nästan alltid förkyld det har också blivit mycket bättre.
Dag 1 försvann även mina tidigare ständiga diarréer. Jag är helt normal i magen. Detta är helt otroligt då jag förr kunde springa på toa mer än 10ggr/dag (läkarna hittade ingen orsak)
Som kvinnliga diabetiker vet är att svamp i underlivet väldigt vanligt förekommande. Vilket även jag hade problem med. Men även här sa det svisch och det försvann och har inte kommit tillbaks.
Jag kan nämna hur mycket positivt som helst men det blir drygt och ta allt i samma inlägg. Jag hoppas kunna inspirera många diabetiker att våga testa. För det är verkligen helt otroligt ni har inget att förlora!
Kram